För någon dag sedan skrev Arvid Uddfeldt att han häpnade över mängden skilsmässor som genomförs, och hur många företag som ska underlätta skilsmässan som dykt upp.
En representant för detta nya segment, Charlotte Ljung på Endbright, försvarar förstås verksamheten, rätt salvelsefullt. Man kan nästan tro att hennes företag gör jobbet ”pro bono”, av kärlek till sina medmänniskor som har det så svårt. För att inte tala om att de gör det för samhällsnyttan. Vet du hur många sjukskrivningar som orsakas av skilsmässor? Jättemassor!
Att det inte är fråga om välgörenhet står klart när man besöker deras hemsida. 30 minuter ”välmåenderådgivning” för 600 kronor. 30 minuter juridisk rådgivning för 750 kronor, eller en hundring rabatt för tre halvtimmar. Och så rullar det på.
De gör förstås inget olagligt, bara en aning opportunistiskt och amerikanskt att utnyttja människor som har mer pengar än vett.
Jag tänker mig att den som verkligen vill göra något för att hjälpa människor skulle starta en verksamhet, varför inte BeginRight, som ger människor som ska till att gifta sig rådet att vänta lite, tills de lärt känna varandra. Jag såg en siffra för en tid sedan som visade att en majoritet av äktenskap genomfördes mindre än ett halvår efter att paret träffats.
Om det stämmer är det knappast konstigt att så många skiljer sig. Vem hinner lära känna en annan människa på sex månader? Fan, det finns ju provanställningar som är längre!