Författare: admin

Sett till trenden att bli förnärmad och kränkt i efterhand, ibland så långt senare som 30 år, har jag kommit fram till att vi behöver ett nytt ord: efterkränktsamhet. You’re welcome 🙂

Oj oj oj, vad lite jag behöver Brita Zackaris och Kakan Hermanssons nya podcast ”Ofult hemma” om ”heminredning, ekonomi och identitet” som den förra gör reklam för just nu i TV4:s Nyhetsmorgon. Det är tydligen tänkt att vi ska slippa skämmas för våra hem (IRL), och uppmuntras att gärna göra något som ”fuckar upp” hemmet om det gör att vi mår bättre eller helt enkelt blir glada. (Detta med anledning av att många lägger ut förskönande bilder på sociala medier men inte vågar bjuda hem folk. Tragiskt Stockholmsfenomen som med allt annat?)

Jag fattar att influerare och sociala medier-människor bör betraktas som vilka underhållare som helst, och får så mycket publik som de kan attrahera, men jag provoceras av obetydlingar (nobodies) som ska lära mig och övriga befolkningen något av vikt, när det hela i grund och botten bara är en förevändning för att slippa skaffa sig ett riktigt jobb.

Jag undrar också vilken den tilltänkta målgruppen är. Vore det inte sorgligt om det faktiskt finns människor som är så osäkra på sin egen smak att de väljer lyssna på två personer som så vitt jag kunnat utröna saknar expertkunskaper om precis allt. Vad kan de om ekonomi? Om heminredning? Om identitet för den delen, även om jag gissar att det är ett tillräckligt luddigt ämne för att det ska gå att fejka kunskap eller luta sig mot personlig och anekdotisk bevisföring.

För någon dag sedan skrev Arvid Uddfeldt att han häpnade över mängden skilsmässor som genomförs, och hur många företag som ska underlätta skilsmässan som dykt upp.

En representant för detta nya segment, Charlotte Ljung på Endbright, försvarar förstås verksamheten, rätt salvelsefullt. Man kan nästan tro att hennes företag gör jobbet ”pro bono”, av kärlek till sina medmänniskor som har det så svårt. För att inte tala om att de gör det för samhällsnyttan. Vet du hur många sjukskrivningar som orsakas av skilsmässor? Jättemassor!

Att det inte är fråga om välgörenhet står klart när man besöker deras hemsida. 30 minuter ”välmåenderådgivning” för 600 kronor. 30 minuter juridisk rådgivning för 750 kronor, eller en hundring rabatt för tre halvtimmar. Och så rullar det på.

De gör förstås inget olagligt, bara en aning opportunistiskt och amerikanskt att utnyttja människor som har mer pengar än vett.

Jag tänker mig att den som verkligen vill göra något för att hjälpa människor skulle starta en verksamhet, varför inte BeginRight, som ger människor som ska till att gifta sig rådet att vänta lite, tills de lärt känna varandra. Jag såg en siffra för en tid sedan som visade att en majoritet av äktenskap genomfördes mindre än ett halvår efter att paret träffats.

Om det stämmer är det knappast konstigt att så många skiljer sig. Vem hinner lära känna en annan människa på sex månader? Fan, det finns ju provanställningar som är längre!

I ivern att beslå män med fel, har det på senare år blivit vanligt att medelst maktspråk beskriva ett allmänmänskligt (negativt) beteende med ett nedsättande ord om män. Exempel på detta är manspreading (när någon tar upp mer än sin plats på allmänna platser, kallas för övrigt bresa om man vill använda sig av ett redan existerande, könsneutralt svenskt uttryck), mansplaining (när någon förklarar något som någon annan redan vet) och killgissa (när någon uttrycker sig tvärsäkert utan att ha riktig koll).

Många accepterar detta angrepp på gruppen män, inte minst i media, där begreppen snabbt tas upp i vokabulären. Den som vill framstå som progressiv och ”med” gör bäst i att hänga på. Därför är det inte överraskande att se uttalanden som det från Discoverys svenska sportchef, sedan man köpt rättigheterna att visa svensk elitfotboll. Han säger:

Vi vill minska antalet killgissningar, våra experter ska basera sina uttalanden på data.

Det ska bli intressant att se exakt hur Discoverys experter tar sig an detta uppdrag; det ligger liksom i uppdragets natur att som expert använda sin erfarenhet för att helt enkelt förutspå/gissa.

Förbluffande nog tillgrips dessa uttryck ibland även när det är en kvinna som beter sig illa. Som om det är så otänkbart att en kvinna tar upp för mycket plats på tunnelbanan/bussen eller döljer en gissning bakom ett självsäkert uttalande, att hon därför måste utses till någon form av (heders)man.

Kan vi inte, i jämställdhetens namn, visa prov på lite fantasi och mångfald? Här är mina förslag för att kvinnor ska känna sig mer inkluderade:

Kvinnformera: En kvinna förklarar för någon (man oftast) med den förutfattade åsikten att mannen inte har en aning. Rör ofta, men är inte begränsat till, ”hushållsnära” företeelser. En man förväntas inte veta hur man tvättar, diskar, byter blöjor etc.

Tantagande: När en kvinna gör ett felaktigt antagande.

Kvinntrång alt. kvinnvadera: När en kvinna (fysiskt) breder ut sig på andras bekostnad. Kan vara att lägga sina väskor/påsar på sätet intill, ta upp för mycket plats i flygplanens bagagehylla, sno hela armstödet etc.

Tantagonisera: När en kvinna avsiktligt försöker reta upp en man.

Tillägg 2024-03-10:
Efterkränktsamhet: När någon, ibland årtionden, senare kommer på att en helt oskyldig händelse egentligen var en kränkning.